Jag fick otroligt mycket respons på mitt förra inlägg
många läsare och kommentarer vilket ju är otroligt roligt. 

Ca 100 sidvisningar till skillnad mot mina vanliga två... 
Vilket absolut inte är att förakta! Blev bara så
chockad över skillnaden.

 

Det svåraste med såna här sjukdomar är att de inte syns.
Så oftast kan man leva sitt liv som vem som helst men när man
har dåliga perioder eller påverkas negativt av ljus, stress, sömn/matbrist
eller vilka triggers man nu kan ha (alla har ju olika. Det finns ju lika
många typer av epilepsi som det finns folk som har det.)
Då blir det det större konsekvenser än vad det skulle 
ha blivit för någon som är "frisk". 

 

Men något jag verkligen vill tydliggöra!

 

Sjukdomen bestämmer inte vem jag är.
Jag är Yrsa.




Jag är dotter, syster, vän, fästmö/sambo, svärdotter,kusin, snäll, rolig, omtänksam,
klantig, lat, ambitiös, social, nojjig, planeringsgalen men samtidigt öppen för att justera planerna då jag inser att det finns brister. 

 

Jag är jag.
Jag är inte bara min sjukdom. 
It's just a bump in the road....