Människor i fack

Hej kära läsare!

Jag har tänkt mycket på det här med
könsroller och att sätta människor i fack.
Oavsett om det är baserat på kön, religion,
rasifierade anledningar, HBTQ eller p g a
att människor har någon form av handikapp.
 
(Hatar för övrigt ordet
handikapp. Människor 
kan
ha olika förutsättningar 
och
behov 
det betyder inte att
man är handikappad. 
Tycker
det har så negativ klang.)
 
Om vi tar könsroller som exempel:
Redan innan barnet har hunnit komma
från BB pratar man om vilken idrottare han
kommer bli och vilken prinsessa/dansös/läshuvud
hon kommer bli. Istället för att vänta och se vad
individen själv utvecklas till och vill ha för intressen.
Jag förstår att det är lätt att hamna i som nyblivna
föräldrar, jag kan inte säga att jag kommer bli nå
bättre när jag själv får barn för det vet jag inte.
Men bara samhällets syn på vad som är "tjejigt"
och vad som är "killigt".

För 50år sen var man rebell som kvinna
om man gick i byxor. Idag är det en självklarhet.
Men killar ska inte få gå i klänning. Det är år 2015,
ska vi inte ha kommit längre än såhär? Här är en
artikel om hur en skola såg på att killar hade klänning.
 
 

Sen finns det människor som har problem med människor
för att de ser ut på ett visst sätt, kommer från en visst område,
är obekväma kring folk som ser annorlunda ut än de själva vare sig
det handlar om att personen har en annan hudfärg eller sitter i rullstol.
Vissa människor förstår inte att oavsett i vilken form man är skapad,
stor/liten, svart/vit, med eller utan ben, straight eller gay så är vi alla
människor, individer. Vi kan inte dra alla över en kam. 
 
Om du behandlar mig illa och
är respektlös så är det klart att
jag inte kommer 
tycka särskilt
bra om dej men då är det ju finns
det ju nån grund för det. Och jag
kommer inte dra alla bröder och
systrar som ser ut som dej över
samma kam för att du har gjort nånting.

Jag vill inte att någon ska göra
så mot mig så gör inte det tillbaka.
Om jag hade en familjemedlem som
hade gjort något kriminellt så skulle jag
vilja att folk dömer mig baserat på det.
Men det är ju precis det som händer i
vårt samhälle. 
Och så ska det inte vara!!!
 
Om alla bara kunde vara lite mer öppensinnade
mot sina medmänniskor så skulle vi få en mycket

bättre värld. Men det känns som en utopi tyvärr.


 
Kommentera gärna. 
Hoppas ni har det bra där ute!!
 
 

♥ All kärlek till er ♥

Inte ens en dusch

Hej kära läsare!

Som ni har fått läsa om tidigare har jag epilepsi. 
Detta kan medföra vissa problem i vardagen.
 
Som tidigare i veckan då jag satt ute på baksidan
och skrev i mina anteckningsblock, plötsligt vaknade
jag upp. Migrän, blocken på marken och slagit benet
i armstödet. Det blev ett fint blåmärke. 
 
Eller som ikväll, skulle duscha som folk gör ibland. 
Föll ner i badkaret från ingenstans, gjorde illa mig utav
bara den. Ont i hela kroppen. Det lär också bli fina blåmärken.
Sambon bröt sig in i badrummet för att ta hand om mig och
tvätta klart mitt hår för jag var inte i stånd att göra det.
Jag försökte he raklödder i håret. Vilket egentligen är rätt kul men
rätt tragiskt på samma gång. Att jag var så borta.
Att det ska behöva hända. Två gånger på samma vecka
nu dom här jävla anfallen. Man ska väl ändå kunna ta en
dusch utan att behöva riskera att slå ihjäl sig?
Ska det vara för mycket begärt?Jag tycker inte det. 
 
Jag måste hela tiden väga energinivån. Ofta blir det taxi för att buss är för
ansträngande. För mycket stimulans och ofta för långa avstånd att gå
från hållplats till mål X. Det är en nödvändighet för mig just nu för att
jag ska orka med de aktiviteter som jag ska göra. Det är en kamp varje
dag att väga så det inte blir för mycket men samtidigt försöka utmana 
mig själv de dagar som är bra. Det är svårt. Men det finns inget annat
att göra. Det är bara att bita ihop och hoppas på bättre tider. 
 
 
 
 

Ett ensamt hårstrå

Ett hårstrå hade fastnat på min skärm. 
Ett ensamt hårstrå försökte klistra sig fast.
 

På skolgården leker barn, alltid samma grupperingar.
Det är alltid en som hamnar lite utanför. Sasha.
Hon är inte som alla andra säger dom.
Men hon är envis. Hon försöker 
vara med de andra barnen
och på grund av dessa 
försök ser det ut som
att alla leker med alla.

Lärararna ser inte de hårda orden hon blir 
utsatt för på skolgården och i korridoren.

Ett hårstrå hade fastnat på min skärm. 
Ett ensamt hårstrå försökte klistra sig fast.


Men faller dalande ner.
 

Liknande inlägg