Forgetting

Hej kära läsare!
 
 
Att glömma saker är det värsta som finns. 
Att glömma ord mitt i meningar. Gå in i ett 
rum eller på affären och så fort man går in dit
glömt vad man skulle göra. Det går så långt
att man glömmer bort enkla ord som dagis, frukt,
ugn, familjemedlemmars eller vänners namn. 
Man glömmer bort var saker och ting är lagda.
Söker igenom hela lägenheten, över och under allt.
I jackor, väskor etc. Det finns ingenstans. Sen kommer
sambon och letar och hittar på två sekunder.
 
Tidsuppfattningen försvinner helt Man kan tro att det är måndag
eller har gått 2dagar, i själva verket är det tordag och har gått 3v.
Och nu pratar jag inte ens om Alzeheimers!!!
 
Nu pratar jag om fråvaroattacker, stora grandmal anfall dvs epilepsi.
Mediciner som påverkar ens minne och trötthet. Men det är inte alla som
tänker på de vanliga konsekvenserna. 

 
 
Hello all you out there!


Forgetting things is the worst thing I know.
Losing words in the middle of a sentence.
Walk into a room or a store and forget what to do.
Sometimes it goes so far so you forget simple words like 
kindergarden, fruit, oven, family & friends name. 

You forget where u put things and search all over the place
for ages without succes but as soon as u get some helt it magicly
appears. The time perception ain't what it ought to bee.
I can belive that 2days has gone by when in reality it really
is 3 weeks. And I am not talking about Alzeheimers.

I'm talking about meds that messes with my head.
Seizures and petit mal (tiny attacks that makes me disappear
for a little bit and make me lose my train of thought during a conversation)

I'm talking about epilepsy. Not everybody knows about it and those who do
don't always know about the daily struggles the diagnos brings.
Even if it's a so called inviseble diesease and most days u propably look
pretty good. 
 
 
 
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
Ta hand om er!!
Hugs & Kisses