Förvirrad över när man väljer att hjälpa

Hej kära läsare!
 
Long time no see.... Eller???
 
Fick bara en tanke jag ville dela med mig av.
 
Jag är som sagt väldigt glad och tacksam över
att jag har fått färdtjänst nu så jag kan ta mig runt
själv och inte behöver vara en belastning för nära & kära
som behöver känna att dom måste skjutsa runt mig om jag
ska nånstans utan annars får jag sitta hemma och ruttna. 
Jag är glad att alla på neurologon gör allt för att hjälpa mig för att
göra min vardag så smidig som möjlig ur olika perspektiv alltifrån färdtjänst,
hjälpmedel, tal om ledsagare allt möjligt. Dom har varit jätte bra. Ett enormt stöd
genom hela den här proccessen. Men då är min stilla undran....
 
Vart fanns den här hjälpen för 4år sen? Förra gången jag var sjukskriven
och hade 5grand mal/månad inga undantag. Var fanns den här hjälpen då?
Då var det inte nå prat om hjälpmedel, färdtjänst, ledsagare när jag inte ens 
vågade gå till affären som låg 200m bort. Då var lösningen att sjukskriva mig och sen var det klart.
Ja, jag fick en VNS inopererad, det är ungefär som att operera in mediciner. 
 
Det är ingen mening att gråta över det som har varit, jag undrar bara. 
Då mådde jag betydligt sämre än vad jag gör nu, men nu får jag mer hjälp.
Helt andra resurser. Hur går den ekvationen ihop? Kan någon förklara det för mig?
Matematik har aldrig varit min starka sida. 
 
 



 
Bara för att poängtera;
Jag klagar inte över den hjälp jag får nu, jag är bara förvirrad.

Kommentera här: