Ibland blir man så besviken på livet.

Att man själv inte räcker till det man

vill ska räcka till här i livet. Självklart 

är ingenting omöjligt och det som verkar

som hinder nu kanske bara visar sig vara

ett gupp på vägen sen. Det kan man inte

veta förrän tid har passerat. Omöjligt att

säga hur mycket tid. Och tid är en väldig

relativ term. Beroende på vad man pratar

om kan en dag vara jättelång eller jättekort.

Ni förstår min poäng.